Spelansvar även för oss som jobbar med spel

I mitten av januari 2009 började jag jobba på Casino Cosmopol. Min första dag var allt oerhört spännande och en ganska ny värld för mig. Visst, jag hade sett spel på filmer, hade sett borden på krogen, jag hade själv stått vid maskinerna på båtarna, och hade till och med besökt casinot en gång innan. Det var en ren slump att jag sökte till att bli dealer, men jag upptäckte att jag tyckte det var oerhört spännande att lära mig allt om spelen som erbjöds, och ville alltid veta mer.

När jag ser tillbaka på den tiden idag så tänker jag på den förändringsprocess som jag gick igenom. I början hade spelmarkerna ett värde, jag var nervös över hur mycket pengar jag gav ut, eller tog in, och hade skräckblandad fascination över hur mycket pengar en del kunde lägga på spel.

Sedan, plötsligt en dag, så hade pengarna inget värde längre. Det var bara papper, och plast, i större eller mindre mängder. Jag vet att jag inte var ensam om den upplevelsen, många av mina kollegor berättade om liknande erfarenheter.

För egen del så tappade spelet glansen efter ett tag, när jag väl förstått spelets mekanik. Men det jag däremot insåg var att många av mina kollegor älskade själva spelet, och de själva spelade i olika grad utanför arbetet, om så genom vadslagning, home game, eller online.

Hur är det då att jobba med spel, i mer eller mindre utsträckning, och att själv löpa risken att utveckla ett beroende? För forskningen visar att de som utsätts för spel i sin närhet löper större risk att själva börja spela och utveckla spelproblem, speciellt gäller det unga människor. Forskning visar även att de som jobbar i bar- och restaurangmiljö löper större risk att utveckla ett alkoholberoende då alkohol alltid är tillgängligt och man är omringad av det.

Att känna den avtrubbningen jag gjorde till spel, pengar och hur jag såg på andras spelvanor tyder på att en normalisering av spelande var väldigt nära, att jag såg saker som ”utomstående” skulle ha reagerat på, men som för mig var ren vardag. Om det då är så att man hela tiden tänjer på vad för andra kan anses vara rimligt, när har det då gått för långt? Är det svårare, eller lättare, att upptäcka spelproblem hos andra, när man själv jobbar nära spel?

Idag jobbar jag dagligen med att kontakta kunder som, av olika anledningar, visar på ett beteende som kan vara riskfyllt. Och vi är många, många fler som ständigt arbetar med att minimera riskerna och se till att så få av våra kunder som det bara går hamnar i en dålig situation av sina spelvanor. Men hur ser Svenska Spel på spelproblem när det kommer till oss medarbetare? Hur förebyggs spelproblem inom de egna väggarna, och vad händer när någon uppger sig ha spelproblem?

På vår avdelning tar vi inte hänsyn till vem personen är, endast hur personen ser till sina spelvanor. Vi har dessutom tystnadsplikt, så vi agerar på samma sätt om personen är okänd, eller en kollega. Vi vill bara att ditt fysiska och psykiska välmående är så bra det går vad gäller dina spelvanor. Du ska aldrig behöva oroa dig över om någon mer kommer att ta del av vårt samtal.

Svenska Spel, som företag och som arbetsgivare, tar riskerna med spel på största allvar. I och med att alla på Svenska Spel jobbar så nära något som kan skapa ett missbruk, har vi valt att etablera processer kring alla stadier där det skulle kunna dyka upp. Vi, som anställda, har allt stöd vi kan få av företaget, och vi ska kunna känna oss trygga i att få den hjälp vi kan behöva. Alla medarbetare utbildas om spelansvar och spelproblem, och därefter har vi nära kontakt med chefer och kollegor, där det fysiska och psykiska välmående alltid finns med bland det som diskuteras.

Nyligen har min kollega Daniel besökt alla Casino Cosmopol och talat om spelproblem. Daniel påbörjade sin resa som dealer, och därefter utvecklade han ett missbruk med sitt eget spelande.

Han säger att han själv upplevt liknande känslor som jag gjort:

”Det finns många risker när du jobbar med spel, inte minst för de som direkt hanterar spelen. Man normaliserar lätt högt spelande och förlorar synen på pengars värde. Jag minns när jag var nyanställd och det kom någon och placerade 50 000 kronor på roulettbordet. Då blev jag helt paff. Efter några veckor tyckte jag det var tråkigt att stå vid bord där folk spelar om ”småpengar”. Riskfaktorerna kan variera från person till person, men kickarna är en varningsflagga. Jag märkte när jag jobbade vid bordet att jag fick kickar även när jag jobbade.”

Jag tror att andra företag också kan behöva öppna upp för denna dolda form av missbruk. Många företag har redan idag en utarbetad plan för anställda som uppvisar problem med droger och alkohol, men hur är det med andra dolda missbruk?

Oavsett var du jobbar, om du är orolig för dig själv eller någon annan i din närhet, våga säga något. Det är från en plats av omtänksamhet och välmening som du säkert vill en person, eller dig själv väl. Det är vad vi också vill. Alla på företaget bryr sig om dig, och dina kollegor. Så om du är orolig, tala med din närmaste chef, eller med en HR-specialist eller någon annan du har förtroende för.

CAMILLA
Omsorgskommunikatör, Svenska Spel