Ostämd rapportering om stämningen
EU-kommissionen väljer att dra Sverige inför EU-domstolen. Beskedet kommer åtta år efter att överträdelseärendena inleddes och den första skriftväxlingen tog fart. Nu startar en grannlaga politisk uppgift att försöka sy ihop de spelpolitiska målen om en sund och säker spelmarknad, behovet av ett starkt konsumentskydd och sociala skyddshänsyn med ett stort antal utländska spelbolags önskan om en maximalt attraktiv spelmarknad med en så låg skatt som möjligt.
Mycket har sagts om den pågående processen. Även mycket felaktigt. Med tiden har vi nästan lyckats jobba bort uppfattningen att det är Svenska Spel som dras inför domstol. Det är framför allt den nuvarande situationen på den svenska marknaden som föranlett kommissionens granskning och kommande stämning. Och det är ju en situation som snällt och diplomatiskt kan beskrivas som något otydlig.
Det är alltså inte enbart Svenska Spels agerande som nagelfars och jämförs med de spelpolitiska målen och det regulatoriska ramverket. Det faktum att utländska spelbolag, i strid med svensk lagstiftning, står för drygt 70 procent av all spelreklam riktad till svenska kunder, är även det en utveckling som går på tvären med kommissionens uttalade förväntan om att medlemsstaternas nationella spelreglering ska vara systematisk, sammanhängande och trovärdig.
Ett annat missförstånd är att spelmonopol inte skulle vara förenligt med EU-rätten. TT skrev den 16 oktober att kommissionen ”anser att monopolsystemet är oförenligt med målet att komma tillrätta med spelmissbruk”. I SVT Aktuellt samma dag förkunnades att ”Svenska Spels monopol på vadslagning på sport och pokerspel på nätet strider mot EU:s regelverk”. Som del i en kontext är det kanske inte direkt felaktigt, men återigen handlar det om att vi i Sverige har ett monopol som i praktiken inte upprätthålls genom statlig kontroll och det är DET som kommissionen slår ner på.
EU-domstolen har redan, i sina domar i Sjöberg och Gerdin-målen, uttryckligen bekräftat den svenska spelregleringens principiella förenlighet med EU-rätten. Domstolen konstaterade att uteslutandet av privata vinstintressen från spelmarknaden är en grundläggande princip i den svenska spellagstiftningen och att det är tillåtet för en medlemsstat att begränsa anordnandet av hasardspel och att förbehålla offentliga organ eller allmännyttiga organisationer anordnandet av sådana spel. EU-domstolen godtog även att det svenska främjandeförbudet i princip är förenligt med EU-rätten, och att det går att utesluta vinstdrivande spelföretag från annons- och reklammarknaden.
Mer uppenbart felaktig är DN:s rapportering om stämningen med formuleringar som ”Utländska spelbolag måste tillåtas, anser EU-kommissionen och drar Sverige inför rätta” och ”Den borgerliga regeringen sade nej till att införa ett licenssystem. EU-kommissionen har därför beslutat att dra Sverige inför rätta vid EU-domstolen”.
Även Expressens ledarredaktion (22 oktober) lyckas blanda bort korten och påstår, f ö genom ett felaktigt återgivet citat som blir lätt obegripligt, att det är Svenska Spels styrelseordförande Anitra Steen som själv sitter och tolkar EU-rätten på kammaren.
EU-kommissionen ställer inga krav på att den svenska spelmarknaden måste öppnas för nya aktörer. Det råder inte heller någon som helst tvekan om att EU-rätten tillåter medlemsstaterna att begränsa marknaden för spel, t ex genom monopol, och att Sverige även i fortsättningen kan utesluta privata vinstintressen från denna marknad. Om man vill.
Den 20 november ifjol bekräftade kommissionen att den finska spellagstiftningen med ensamrätter (i Finland får det enligt lag bara finnas tre aktörer på marknaden) är förenlig med EU-rätten och man valde därför att stänga de pågående överträdelseärendena mot landet. Kommissionen fann att den nya finska lagstiftningen var konsekvent och systematiskt tillämpad, att ensamrättsinnehavarna inte agerade för att öka spelandet och att möjligheter till kontroll och tillsyn var tillfredsställande.
Att Sverige nu hamnar i EU-domstolen beror på att regeringen inte lyckats visa att det svenska systemet med ensamrätt för Svenska Spel när det gäller sportspel och nätpoker leder till de spel- och folkhälsopolitiska mål som man sagt sig vilja uppnå. Så framåt handlar det om att välja väg – monopol eller någonting annat – och se till att staten skyddar och upprätthåller den valda modellen.
Vilken väg man väljer är ett politiskt beslut. Jag tänker inte ha en uppfattning i frågan. Däremot tycker jag det är rimligt att vi får en spellagstiftning i Sverige där alla tillåtna aktörer på marknaden omfattas av samma regler och villkor. Och där ett nytt system också i praktiken innebär att endast de som tilldelas licens av svenska myndigheter får finnas på marknaden. Då får man en konsekvent och trovärdig lagstiftning och slipper sannolikt nya duster i domstol.
