”Casinomiljarderna” väcker frågor kring spelreklamen

Måns Mosesson är en flerfaldigt prisbelönt radioreporter som vann Stora Journalistpriset så sent som 2014 för sin P1 dokumentär-serie Rädda Sverige. Nu granskar han spelbranschen och ”de svenska guldgrävarna på Malta” i två timslånga radiodokumentärer med titeln Casinomiljarderna. Första avsnittet sänds i P1 på söndag morgon 8:05, men programmet finns redan ute på P1 Dokumentärs hemsida och som podd.

Jag har lyssnat på dokumentären, som går att höra här. Den är oavbrutet intressant och mycket gripande. I programmet möter vi bland annat ”Carro”, som lockas in i nätcasinovärlden genom free-spins, bonusar och kundlojalitetsprogram, men snart har spelat bort det sparkapital hon har samlat ihop för att skaffa sig en egen lägenhet.

Programmet väcker många viktiga frågor kring marknadsföring och utformning av spel och vilket ansvar spelbolagen tar – eller inte tar – för sina kunder. Inget spel om pengar är helt utan risk, inte heller de som kommer från Svenska Spel. Men som spelbolag kan och bör man göra så gott man kan för att spelarna inte ska utveckla spelberoende. Så hur marknadsför vi på Svenska Spel våra produkter?

För att agera rätt, så utgår vi alltid från en riskbedömning där spelarens hälsa sätts i centrum: Hur hög risk är det att spelet i fråga kan trigga ett beroendebeteende? Detta gör vi med hjälp av verktyget GamGard, ett system som utvecklats av ett 20-tal internationella forskare i samarbete med före detta problemspelare och personer med erfarenhet av spelberoendebehandling.

GamGard bedömer ett spel och dess utformning utifrån tio olika kriterier. Det handlar bland annat om saker som vinståterbetalningsnivå (ju högre återbetalning, desto större risk) och naturliga pauser, design/effekter som ger upplevelsen av att man är ”nära att vinna” eller en illusion av att spelaren har en möjlighet att påverka utfallet mer än vad som faktiskt är fallet.

I fall ett spel har bedömts ha förhöjd risk för problemspelande så vidtar vi från Svenska Spels sida en rad åtgärder. Dels handlar det om att utveckla verktyg så att kunden själv kan sätta sina gränser, dels handlar det om begränsningar kring kundkommunikation och marknadsföring.

Vegas är till exempel ett rött spel enligt GamGard. Därför kräver vi av alla som vill spela Vegas att de sätter en obligatorisk budget för tid och pengar. Och framför allt: Vi marknadsför inte produkten. Detsamma gäller exempelvis slots-maskinerna på Casino Cosmopol.

I andra änden av skalan hittar vi spel som Stryktipset, Lotto, Keno etc, de som GamGard bedömer som så kallade ”gröna spel” med minimal risk för problemspelande. Med låg beroenderisk behövs inte samma återhållsamhet kring marknadsföringen. Det är stor skillnad på spel och spel. Därför är det viktigt att alla aktörer riskklassificerar sina produkter enligt en modell likt GamGard – vilket även är en central fråga i den pågående spelutredningen.

Nu är förstås inget system hundraprocentigt effektivt. I en perfekt värld, så skulle inte en enda spelare hos oss få problem. Men det är en utopi. Däremot vet jag att vi gör vårt bästa för att så få som möjligt ska behöva hamna i den situationen. Och jag är övertygad om att det är till stor hjälp om riskfyllda spel marknadsförs restriktivt – eller inte alls!

Detta är något jag både hoppas och tror att den pågående spelutredningen kommer att titta på. Den naturliga utgångspunkten för en framtida spelreglering måste vara att skydda konsumenterna från att utveckla spelberoende. Frågan om marknadsföring av högriskspel är därför en av flera viktiga frågor som utredaren Håkan Hallstedt har att ta ställning till.

LENNART KÄLL
vd, Svenska Spel