När spel blir ett sätt att mota ensamhet

Vi närmar oss sommaren med stormsteg och för många är det en period då vi spenderar mer tid med familj, släkt och vänner. Propra kontorskläder byts mot strandshorts och sandaler, starkt kaffe ersätts av en kall dryck i skuggan.

Men jag tror att det är långt ifrån alla som upplever sommaren som en tid för avkoppling, umgänge och glädje. Jag upplever att man ofta hör inslag om att barn och ungas utsatthet och ensamhet blir värre under sommarlovet, då skola och aktiviteter inte längre ger rutiner och sammanhang. Men varför skulle inte detsamma vara sant för oss vuxna?

Om du lider av ofrivillig ensamhet så kan jag tänka mig att du känner dig ännu mer ensam när ”alla andra” ägnar sig åt roliga aktiviteter. Under sommaren så blir dessa aktiviteter dessutom mer synliga då så många av dem sker utomhus. Människor samlas i parker, på stränder och uteserveringar, uteplatser och villaträdgårdar svämmar över av glada grillentusiaster och det klirrar i kalla glas lite överallt.

Den här ensamheten är något som våra kunder ofta nämner i samband med att de upplever ett ökat spelande, eller spelproblem. Många är de berättelser där en person har kommit ifrån sitt vanliga sammanhang och helt plötsligt inte vet vad de ska fylla sin tid med. Då har spelandet kommit in i deras liv och det börjar för många som något att göra för att få tiden att gå eller fördriva rastlösheten. Men ju längre de spelar desto mer övergår spelandet till någonting de behöver göra för att slippa tänka jobbiga tankar eller hålla ångesten under kontroll. Vi som är bekanta med spelproblem är medvetna om att detta är ett tveeggat svärd där du till slut inte vet om du mår dåligt av att spela eller spelar för att du mår dåligt. Sanningen är nog oftast båda delarna.

Nyligen pratade jag med en kund som hade råkat ut för just detta. Det var en ung kille vars största intresse och fritidssysselsättning var att utöva sin favoritsport. Han var väldigt aktiv i sin klubb där han också hade i stort sett hela sitt umgänge. Men så skadade han sig och skadan var så pass allvarlig att han tyvärr aldrig skulle kunna utöva sin sport igen. Han kände det som att han i ett slag hade förlorat allting som gjorde hans liv meningsfullt, både sina vänner och den sport han brann för.

Det ledde till en depression och även till att hans spelande om pengar successivt ökade. Han var väldigt medveten om att det var ett riskfyllt beteende, men han hade ändå svårt att hitta motivation till att minska sitt spelande eller sluta helt. Mycket på grund av att han inte visste hur han skulle hitta en ersättning för det spelet gav honom. Det blev det största fokuset i vårt samtal, att utforska vad som kunde motivera honom och vilka andra vägar han kunde hitta för att få en meningsfull tillvaro och fritid. Vi lyckades tillsammans hitta flera alternativ och innan vi avslutade samtalet så märktes det att kunden hade en ökad tro på sin egen förmåga och även en bra plan för att göra en förändring.

Det är en ynnest för mig att få utföra ett arbete där jag gång efter annan får bekräftat att äkta omtanke och ett genuint omsorgsarbete verkligen kan göra skillnad. Och jag försäkrar att omsorgssamtalen inte kommer ta sommarledigt. Vi kommer att ringa våra kunder oavsett sol eller regn, hela sommaren igenom.

SOFIE LINDHE NORDENHALL
Omsorgskommunikatör, Svenska Spel